Dagboken

Dagboken

Välkommen!

Här finns en del utdrag ur mina texter men även annat.

Till Hemsidan: http://www.dramadialogen.se

Du behöver inte logga in för att skriva kommentarer!

Mörkret Faller

Dramatik!Posted by Kristofer Nilsson Tue, August 09, 2016 15:58:37
Min nya pjäs Mörkret Faller handlar om vad gangsterkrig och främlingsfientlighet gör med människor.

Sverige 2017. I denna våldsamma tid får vi mota bort rädslan och våga betrakta ondskan rakt i ögat. I pjäsen lyckas Ahmed mot alla odds ta sig in i det svenska samhället - tack vare en kvinnlig polis!
Detta är en folkhemstragedi med bittergubben Elof och hans finska Helmy hemtjänst som visar sig vara den värsta rasisten.

Kristofer Nilsson Ahlberg, maj 2017.







  • Comments(0)//dagboken.dramadialogen.se/#post32

Recension Kinski o Döden

Dramatik!Posted by Kristofer Nilsson Mon, March 21, 2016 20:01:07
http://www.kultursidan.nu/?p=24492

Läs, läs, läs!


Tron, hoppet och ångesten

Påsken närmar sig, ett drama om död och liv. Ute segrar våren över vintern, fågelkvitter, vintergäck och krokus livar upp stadens parker och trädgårdar. Margareta Kinski skakar som ett snustorrt asplöv.

Det blir en lång natt hemma hos brodern Josef. Syskonen Kinski har inte setts på många år och de har en hel del att tala om. Mycket talar de om döden, något om livet, de rentav snuddar vid kärleken. De existentiella frågorna cirkulerar på scenen på Teater Bråddgatan 34 medan metronomens tickande kapar sekunder. Det är lördag kväll och Teater Kinski har urpremiär på Kinski och döden.

På mattan i Josefs vardagsrum står fåtöljen invid schackbordet. Som schackpjäser reser sig två smala hyllor, svart drottning lutar mot vit kung. Utanför mattkanten ligger en långskaftad spade, Josefs yrke är dödgrävarens.

Goda arbetskamrater. I en tillbakablick möter vi Josef Kinskis vän Nestor.

Ordet har blivit kött. Idéromanen Josef Kinski och döden av författaren Melker Garay har, som all hans litterära produktion, ett mycket svart omslag. Ur dess innehåll har dramatikern och regissören Kristofer Nilsson Ahlberg skapat en synnerligen svart komedi.

Tre skådespelare på scenen. John Hedman spelar Josef Kinski, Eva Carlsson gestaltar Margareta Kinski och Lise Müller kreerar papegojan Vincent och alla de andra. Spelstilen är stiliserad, ibland över gränsen till stel, mellan en smula naturalism och dubbelt upp av surrealism. Även koreografi bryter in.

Vid sidan av scenen intonerar musikern Marcho Marchev Härlig är jorden som förbereder publiken på vad som ska komma. Mellan scenerna klämmer han klaffarna i ångestskrik och andra mer eller mindre upplyftande stämningslägen. Han spelar på flöjt, saxofon och klarinett, dragspelets bälg andas tango.

Skrattet blir en förmildrande omständighet, för syftet med uppsättningen är att tala allvar om döden. Som upplysta nutidsmänniskor vet vi egentligen att när hjärtat slutat slå och hjärnans elektriska signaler slocknar några minuter senare så är det slut. En handuppräckning bland publiken – vem har aldrig haft ångest inför döden och efterdöden? – skulle förmodligen ge magert utfall. Vi människor är inte så rationella, vi bär på alla tre: tron, hoppet och ångesten.

Mest handlar Kinski och döden ändå om livet. För det visar sig att under Margaretas djupa dödsångest bor hennes längtan och oförmåga till livet. Margareta och Josef i samtal:

– Jag vill inte dö. Jag vill inte ens tänka på att dö. Jag vill leva.

– Lev då. Innan du dör.

– Ja, men hur gör man?

”Att vara eller inte…”. Fel Shakespearecitat, bannar Vincent/spelledaren.

John Hedmans Josef är mer sympatisk men Margaretas besök skrapar på hans yta. Han grubblar över döden, läser i sina böcker och skriver i sina anteckningar med samma intensitet som han gräver sina gravar. Han säger sig vilja förstå döden, förstå dess mening. Men det kanske är livet han först borde förstå.

Vi får snart veta att även han har sitt handikapp, där fanns en gång en älskad Heidi.

Eva Carlsson står med den bleka Margaretas bibel i sina skakande händer. Den bild av kristendom som förmedlas genom henne är torftigt snäv. Hon har läst sin bibel men inte smält den, skulle man kunna säga.

Hennes längtan är Gud och paradiset, kanske även en dvärgpudel. Det känns som vore hon fortfarande 14 år och väntar på att bli sedd och bekräftad. Hade hon varit ung nu skulle hon velat stå i Idolkön, men inte vågat.

Men varför snuddar hon aldrig vid hoppet i form av förlåtelsen, om hon är katolik, eller nåden, för lutheranska syndare?

”Döden är den stund människan möter sig själv”, säger någon. Kanske det är Josef, troligare är det Döden, en av de många besökare som Lise Müllers fascinerande papegoja Vincent presenterar i kraft av sin roll som spelledare. Hon driver på, piskar fram samtalsämnena i rask följd, om döden som skräck eller befriare följs av frågor om själens existens och om evigheten.

Till slut kokar det ändå ner till den psykologiska spelplanen vilket gör att det trots allt kan ses som drama/teater och inte ett filosofiskt samtal i förklädnad. Där fanns en familj, den tog svår skada. Syskonen övergavs och övergav sig själva.

Kristna, troende av alla andra slag, agnostiker och icke-troende, kollektiv eller individer, alla vidrör vi – eller försöker begrava – samma frågor. I föreställningens skrattspegel kan vi få syn på oss själva. Att våga möta det förflutna är första steget mot ett bättre liv. Ta vara på det.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin och Roland Johansson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin


TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

19, 24 mars, 2 april 2016, kl 19
Kinski och döden

efter Melker Garays bok Josef Kinski och döden

Manus och regi: Kristofer Nilsson Ahlberg
Scenografi och kostym: Jenny Berglund
Musik och teknik: Marcho Marchev
Producent: Carin Fahlén

Prod: Teater Kinski och Teater Pelikanen

SKÅDESPELARE

John Hedman

Eva Carlsson

Lise Müller

LÄNKAR

Teater Kinski Facebook FB-evenemang

Teater Bråddgatan 34 hemsida Facebook

Slutet närmar sig för Kinski och döden reportage Kulursidan.nu 17/3 2016

Garays Josef Kinski och döden blir teater reportage Kultursidan.nu 20/1 2016





  • Comments(0)//dagboken.dramadialogen.se/#post31

Kinski och Döden!

Dramatik!Posted by Kristofer Nilsson Thu, November 12, 2015 15:48:42


Teater Kinski är ett teaterprojekt sprunget ur kontakten mellan författare Melker Garay och dramatiker/regissör Kristofer Nilsson Ahlberg. Samtalen ledde till en dramatisering av Garays uppmärksammade roman Josef Kinski och döden.

Urpremiären på Kinski och döden sker i Garays hemstad Norrköping den 19 mars 2016.



  • Comments(0)//dagboken.dramadialogen.se/#post29

Min man lever!

Dramatik!Posted by Kristofer Nilsson Tue, November 25, 2014 16:46:15
Såhär börjar scen 2 ur min nya pjäs om mansrollen:

I radhusets sovrum sover det gifta paret Jonas och Mia Skoglund.
Andetag, snarkningar, sedan ljudet av ett tåg som kommer och passerar i hög fart. Ytterligare ett tåg passerar. Ett tredje tåg passerar i hög fart, tutar.


JONAS vaknar abrupt, ser sig omkring, sätter sig upp, sökande till Mia
Ursäkta..? Hallå?

MIA halvsover
Va..?

JONAS tvekar
Eeeeh...
artigt
God morgon.

MIA stönar
Somna om nu, det är lördag...
vänder sig om i sängen

JONAS förstår inte
Jaha?

MIA
Du kan väl hålla om mej lite?

JONAS går upp ifrån sängen
Jag tror jag måste... gå.

MIA med en väldig suck
På muggen?

JONAS oroligt
Det är nåt som inte stämmer...
kort paus

MIA sätter sig upp i sängen
Vad är det?
Jonas?

JONAS smakar på namnet
Joooonasss...

MIA
Vad är det som har hänt?
Jonas stirrar på henne
Sluta nu!

JONAS
Sluta med vaddå?

MIA
Den här leken, det är inget kul!
Kort paus

JONAS
Förlåt. Förlåt mej, du är väldigt söt och så, men jag tror jag måste...

MIA
SLUTA!
Paus, han tar försiktigt på sig ett par byxor som hänger på en stol, de passar

JONAS
Har jag gjort något... fel?

MIA
Det är jag - Mia! Du känner väl igen din egen...
tvekar
fru?

JONAS
Fru... Fru Jonas!

MIA
Tog du den där sömntabletten igår? Hur många svalde du egentligen? Du har väl inte..?

JONAS avbryter, formellt
Jag har sovit alldeles utmärkt, du har en mycket bra säng, ...Mia.
sätter sig i sängen, studsar ett par gånger
Vad kostar en sån här säng nuförtiden?
kort paus

MIA
Men du Jonas, om jag hämtar in barnen då? Ska jag ropa på...?

JONAS reser sig hastigt, nervöst
Barnen? Nja, inte just nu… en annan gång kanske.
sträcker på sig, hurtfriskt
Som sagt, jag har verkligen sovit utmärkt! Men…

MIA
Men..?
Kort paus

JONAS med ett ansträngt leende, omväxlande hurtigt och frågande
Det var en tågstation... Långa perronger... ett tåg jag absolut inte kunde hitta.
Jag springer omkring där, upp och ner, upp och ner i trapporna, men hur jag än letar hittar jag inte rätt perrong. Märkligt va?
Skrattar halvkvävt
EXTREMT dålig luft härnere i tunnlarna, VARFÖR MÅSTE FOLK RÖKA ÖVERALLT?
Hostar, har svårt att andas
VAR är mitt tåg?
Sätter sig tungt, paus

MIA
Herregud vilken mardröm!

JONAS neutralt
Mardröm. Det kan man säja.
Och du?

  • Comments(0)//dagboken.dramadialogen.se/#post28

Min nya pjäs!

Dramatik!Posted by Kristofer Nilsson Sun, January 12, 2014 00:33:47
OMSTART - min man lever! heter min nya pjäs!
Ett absurt drama om könsroller och problemet att hitta sig själv i vår pressade nutid.

Mer kommer!

Kristofer

  • Comments(0)//dagboken.dramadialogen.se/#post24